Minnesruna

Jag kunde inte se
Smärtan inom dig
Jag kan inte gissa
tanken vi inte vet
Så din röst är inte hörd
I ett myller av ord och sanningar
Men jag fick lidandet i vidöppen kanal
Rakt in- med stenhård träff

Du kan inte tro
Att du vet något om mig
När du inte når
Den inre rösten
För i kärnan existerar bara jag
Där finns allt lagrat och packat
Du och jag och allt annat i bagaget
En resa som kostat för mycket

Ge dig inte av
Vänd dig inte ifrån mig
När jag behöver dig
Vänder stegen bort
Jag har varit där förr
Och jag säger igen
Jag kan stå kvar
Ett skal som tjuter i kal vind

Jag flyr från världen
Jag stångar mot principer
Jag ler och skrattar
Fast mitt inre brinner
Glödgad magma
Där fräter värmen igenom
JA! Jag står kvar!
Men dör sakta för ljuset

Ja jag har lidit
Sett smärtans innersta dunkel
Ja jag är trygg där
För där dväljs min tanke med mitt hjärta
Och där bor du och du och du
Harakiri in i röda kammaren
Från kyla till kyla
Från frost till frost
Hur jag fryser till is
Och hjärnan säger: NOG!

Då vill jag ha dig här
Helt nära mitt hjärta
I min famn igen
Och sakta viska
Jag älskar dig.
Obesvarad kostar den
oändlig mängd stjärnljus
en mörk natt i en ljum vind
Allt.