Fredagssusning

Jag orkar inte mer! Så läs inte vidare.
Hjärtats rot och smärta!
Vill inte mer, ta mig härifrån!
Fortsätt inte, stoppa världen, stanna välten!
Slit mig lös! Klös naglar mot glatt och överlag
Kedjad ångest i cellsväntan- blickar blå himmel.

Andas knappt, spegelimma avslöjar!
I otakt med världens tid
Otakt, otakt, tick, tack
Ingen ände här, näsan för kort där
Släppa tag? Göra om? Sträckas ut?

Men det här är ju inte jag!!
Jag är inte den
Trodde jag till nu, just, ögonblick!
Stupet, randen, kanten där jag vacklar
Gör upp, slåss, befäst hierarkin- inre kamp
Brottas, ventilbehov, kokar över, pyser ut
Trycket sipprar strypande luft, hackande framåt

Dags att gå vidare? Stannar upp mitt steg.
Dags att se sig om? Fäller ned min blick. Tanken går.
Se om sin hydda, syreintag och svepa sin kista. Örfil!
Är det värt det? Är det? Hjärnan isar. Djupt andetag.
Tiden glider, sipprar mellan fingrars kramp
Som sandkorn ler dem åt sitt eviga förlopp.

Och du som har så mycket omkring dig!
Så du inte kan göra det du egentligen borde
Vräker över i mitt knä som en kropp
Lastar över och lämnar bort - lätta steg, vänd inte om
För all del, rubba inte dina cirklar!
Slukad i upptagenvirvel av hemgjord egosoppa
Get out of my face!

Kräks frustration, en ledans sockriga kretslopp
Låt känslan braka lös, hej tornado!
Full styrka, svepande rensning
Drunknande, vattnets spegelblick bländar
Ytan döljer förrädiskt bottnens livlöshet
Evig berättelse ristad i sten- livets smärta.

Fridens hav
Musik i mitt öra
Längtar, söker, önskar
Frid bortom allt förstånd
Där i stormens öga
Är allt tystnad
Ljuspunkt
Lycka
Liv