Jag blir så heligt, utomordentligt förbannad!
Här ligger nu min stackars far mer eller mindre på dödsbädden
45 mil bort
Och det går fort utför
Fortare än vi fruktat och kunnat gissa och ana
Och nu möts vi anhöriga, att stå öga mot öga med dagens så kallade ”sjukvård”
Vård inte ens värd epitetet
En gammal orkeslös man, som inte ens förmår resa sig upp längre
Måste ha en stab av friska människor som har kraft att slåss för rättmätig vård
Skickar man hem honom med en tablettask och säger att han får vänta på remissen
Arkiverad och stämplad som utdömd - ättestupa i sin prydno
Remissen hade dessförinnan hamnat på villovägar på sjukhuset
Ultimat nonchalans
Min far lever på hoppet av den operationsmöjlighet vars gräns passerades för flera månader sedan
Tid är liv och hälsa! Att ”mota Olle i grind” existerar inte här.
När vi försöker få den sjuke att få adekvat slutbehandling
får vi svaret att: "det finns ändå inte vårdplatser så han kan inte tas emot"!
MEN SNÄLLA, HALLÅ!!! Vad är det ni står och säger? Vad? VAD?
De skyller på än den ena än den andra att den och den har ansvaret
Ha sin rygg fri och skulden någon annans
Och ingen kan lindra plågan hos patienten åtminstone lite
Trots att möjligheter finns och borde finnas
Men inte där
Där får man vackert vänta på drunkningsdöden
Att slutet må gå fort och inte långsamt och plågsamt
Det är det enda hopp som lämnats åt oss
Det är en grym behandling
Och man kan bara önska att hälsan förblir intakt
Då fruktan för vad man ser och förstår skrämmer en ur skinnet
Jag blir så förbannat upprörd! Så här får inte samhällets omsorg om de sjuka och svaga se ut! Det är inte värdigt ett demokratiskt, fritt och gott samhälles konstruktion. Vi är inte människovärdiga om vi inte slåss för en bättre sjukvård än så här! Det är skamligt, vidrigt, outhärdligt att betrakta som frustrerad åskådare till denna tragedi av mänskligt förfall. Uppror! Jag manar till uppror mot detta genomegoistiska förakt. Den starkes överlevnad bygger på principen att människorna också bevarar en viss naturlig svaghet i omgivningen. Det sker inte nu. Vi överger bara kallsinnigt de som inte betraktas tillräckligt livsdugliga ”att sätta med”. DET ÄR FEL!
tisdag 22 juni 2010
måndag 21 juni 2010
Ett hjärtas slagfärdighet
Att
Känna dödens vingslag pusta mot sina kinder, med sin förruttnande andedräkt
Att
Kämpa mot tiden som flåsar i nacken och tickandet som leder mot slutet
Timglasets sand rinner obönhörligen
Korn för korn
Ut
Gravitationens dragning
Nedåt
Snart i vilan
Blomprydd, textöverläst mull
Kämpa
Tills muskeln domnar bort
För varje tag
Ansträngd andning
Nalkas randen
Avklippt livstråd
Sjukvård- väntetid – fruktan – smärta – ovetskap
Omänsklighet
Värdet försvann med jobbet
Ej samhällsnyttig
Och uträknad
Jag vill inte ha sådant samhälle!
Jag vill inte leva bland sådana värderingar!
Jag vill inte ha sådan omvärld att lämna vidare
När de som är gamla och sjuka inte tilldelas samma värde som de friska och starka
Fråntar de svaga värdighet
Såld, din slav, såld
Medskapande aktör till själviskt leverne
Där hjärtat inte får plats
Ett hjärta klappar stilla och i stillheten vilar den snart
Där hjärtat bor
I den trygga lunken av hamn
Där vill jag också sluta
Känna dödens vingslag pusta mot sina kinder, med sin förruttnande andedräkt
Att
Kämpa mot tiden som flåsar i nacken och tickandet som leder mot slutet
Timglasets sand rinner obönhörligen
Korn för korn
Ut
Gravitationens dragning
Nedåt
Snart i vilan
Blomprydd, textöverläst mull
Kämpa
Tills muskeln domnar bort
För varje tag
Ansträngd andning
Nalkas randen
Avklippt livstråd
Sjukvård- väntetid – fruktan – smärta – ovetskap
Omänsklighet
Värdet försvann med jobbet
Ej samhällsnyttig
Och uträknad
Jag vill inte ha sådant samhälle!
Jag vill inte leva bland sådana värderingar!
Jag vill inte ha sådan omvärld att lämna vidare
När de som är gamla och sjuka inte tilldelas samma värde som de friska och starka
Fråntar de svaga värdighet
Såld, din slav, såld
Medskapande aktör till själviskt leverne
Där hjärtat inte får plats
Ett hjärta klappar stilla och i stillheten vilar den snart
Där hjärtat bor
I den trygga lunken av hamn
Där vill jag också sluta
torsdag 17 juni 2010
NIX!
Ring, ring bara du slog en signaaaaaaaal!
NIX!
Schibbolet: ringer du för att sälja, så är det stopp! Finns något mer enerverande än telefonförsäljning? Underligt nog måste det vara lite lönsamt eftersom företag/insamlare envisas med att fortsätta terrorn år ut och år in. Det här är en Sagan om ringen – berättelse i en annan tappning. Ett ondskefullt ring, som dock kan övervinnas.
Irritationsmoment 1: telefonförsäljningens essens och fundament består av den beprövade beteendevetenskapen att många människor har svårt att säga nej till viss försäljningsteknik. Det föreligger en inte alltför komplicerad retorik bakom. Den anspelar på medmänskliga känslor och vårt inbyggda medlidande, alternativt förleds vi handfast att tro att erbjudandet som framlägges enbart för mig, som utvald, är oslagbart och vinsten formidabel. Det tas naturligtvis ingen som helst hänsyn till att vissa individer har svårare än andra att avböja, exempelvis de som har språksvårigheter, handikapp, eller bara en liten ensam själ som råkar glädja sig över att någon bekräftar dem genom ett samtal. Ringandet sveper över människorna, skoningslöst, som en flortunn giftslöja med Medeaavsändare.
Karaktären? Man är alltför medveten om det artiga, medlidsamma draget hos flertalet, att vi ”tycker lite synd om”, det är en ”insamling till en fond för sjuka eller fattiga” och vem betraktas då inte som gnidet snål och genuint ondskefull om man fräckt nog avböjer? Att anklagas för att ha gått över till den onda sidan kan orsaka utomordentligt besvärande oro!
Irritationsmoment 2: man måste ringa Nix - registret för att kunna freda sig! JAG BLIR SÅ FÖRBANNAD PÅ SÅDANT! Vem har givit tillåtelse att använda mitt hemnummer som sitt företags försäljningsportal? JAG ska behöva ringa ett spärrnummer för att slippa bli trakasserad! Vad är det för logik och grundläggande värdegrund som det visas prov på här? De som nu till äventyrs önskar sig telefonförsäljning kan ringa och begära den tjänsten, låt oss säga kallad: "JAPP". Och, handen på hjärtat, hur många människor skulle göra det? Därmed skulle så detta ringelände självdö och inte ens vara ett minne blott.
Irritationsmoment 3-gemensamma drag:
1) Försäljarna har en överdriven smörig/oljig inställsamhet och retorik som gör att telefonluren och mitt stulna öra övermättas av detta sliskiga fettdryp per se. Blä!
2) Försäljarna ringer alltid den tid då man väntar viktigt samtal, håller på med middag eller är stressad. Alltid. Jag känner mig nästan som Truman Burbank (Jim Carrey) i filmen The Truman Show, övervakad av ständiga monitorers obottnande, glasartade teknikögon. Ett Orwells 1984, storebror ser, som kontrollerar mina förehavanden och i slutskedet: den Kafkaesque:a Processen-värld där repet obetvingligt sluts runt halsen, sakta strypande ring, där ingen nåd eller flyktväg finns. Jag vill kunna slippa övertrampet från en osynlig makts åtkomst av mitt liv!
3) Om man inleder med ett abrupt: ”NEJ TACK jag vill inte ha något”, åtföljs det av en förvänt citroncyniskdrypande dödsbringande röst som spökligt meddelar i huvudet bakom de besviket avslutande förklädda orden att man nu förbannats till den förvisade skaran av ”ickeexisterande”- att plågas i tillvaron med konstant dåligt samvete.
4) Så finns det vissa som inte vill acceptera nej:et utan ENVISAS med att försöka fortsätta samtalet som en uttröttande stormånglare på en gängse spansk marknad. Vid det laget brister definitivt någon instinktiv mordlusta ut inombords och adrenalinet rusar runt som en ohejdat vild fors i kroppen, hornen växer ut och ringens makt överrumplar med sin påverkan.
Att tvingas åhöra rabblande mässa i telefonen, stört omöjlig att avbryta inom de närmsta fem minuterna är icke önskvärt i ringväg. Ingen vill heller känna sig som en skurk för att man säger nej till ett ”unikt erbjudande/tillfälle att bidra till en bättre värld”.
Det här är för mig en självklarhet. Min telefon ska användas till självvalda ärenden. Den ska inte missbrukas av de giriga maktutnyttjande förhärdade som likt religiösa pådyvlare använder fula knep för omvändelse. Offrets självbestämmanderätt blir begärligt stöldgods och vad som lämnas kvar av den med våld tagne är en degraderad figur av utsuddade konturer.
Jag har beställt NIX, för jag tar klart avstånd från telefonförsäljningen i dess skepnader och allt lågt det står för! Ondskan förstörs och ring förintas. Glädje och harmoni råder åter i Fylke, ordningen återställd, livet går vidare. Fridfull ringtillvaro till er alla!
NIX!
Schibbolet: ringer du för att sälja, så är det stopp! Finns något mer enerverande än telefonförsäljning? Underligt nog måste det vara lite lönsamt eftersom företag/insamlare envisas med att fortsätta terrorn år ut och år in. Det här är en Sagan om ringen – berättelse i en annan tappning. Ett ondskefullt ring, som dock kan övervinnas.
Irritationsmoment 1: telefonförsäljningens essens och fundament består av den beprövade beteendevetenskapen att många människor har svårt att säga nej till viss försäljningsteknik. Det föreligger en inte alltför komplicerad retorik bakom. Den anspelar på medmänskliga känslor och vårt inbyggda medlidande, alternativt förleds vi handfast att tro att erbjudandet som framlägges enbart för mig, som utvald, är oslagbart och vinsten formidabel. Det tas naturligtvis ingen som helst hänsyn till att vissa individer har svårare än andra att avböja, exempelvis de som har språksvårigheter, handikapp, eller bara en liten ensam själ som råkar glädja sig över att någon bekräftar dem genom ett samtal. Ringandet sveper över människorna, skoningslöst, som en flortunn giftslöja med Medeaavsändare.
Karaktären? Man är alltför medveten om det artiga, medlidsamma draget hos flertalet, att vi ”tycker lite synd om”, det är en ”insamling till en fond för sjuka eller fattiga” och vem betraktas då inte som gnidet snål och genuint ondskefull om man fräckt nog avböjer? Att anklagas för att ha gått över till den onda sidan kan orsaka utomordentligt besvärande oro!
Irritationsmoment 2: man måste ringa Nix - registret för att kunna freda sig! JAG BLIR SÅ FÖRBANNAD PÅ SÅDANT! Vem har givit tillåtelse att använda mitt hemnummer som sitt företags försäljningsportal? JAG ska behöva ringa ett spärrnummer för att slippa bli trakasserad! Vad är det för logik och grundläggande värdegrund som det visas prov på här? De som nu till äventyrs önskar sig telefonförsäljning kan ringa och begära den tjänsten, låt oss säga kallad: "JAPP". Och, handen på hjärtat, hur många människor skulle göra det? Därmed skulle så detta ringelände självdö och inte ens vara ett minne blott.
Irritationsmoment 3-gemensamma drag:
1) Försäljarna har en överdriven smörig/oljig inställsamhet och retorik som gör att telefonluren och mitt stulna öra övermättas av detta sliskiga fettdryp per se. Blä!
2) Försäljarna ringer alltid den tid då man väntar viktigt samtal, håller på med middag eller är stressad. Alltid. Jag känner mig nästan som Truman Burbank (Jim Carrey) i filmen The Truman Show, övervakad av ständiga monitorers obottnande, glasartade teknikögon. Ett Orwells 1984, storebror ser, som kontrollerar mina förehavanden och i slutskedet: den Kafkaesque:a Processen-värld där repet obetvingligt sluts runt halsen, sakta strypande ring, där ingen nåd eller flyktväg finns. Jag vill kunna slippa övertrampet från en osynlig makts åtkomst av mitt liv!
3) Om man inleder med ett abrupt: ”NEJ TACK jag vill inte ha något”, åtföljs det av en förvänt citroncyniskdrypande dödsbringande röst som spökligt meddelar i huvudet bakom de besviket avslutande förklädda orden att man nu förbannats till den förvisade skaran av ”ickeexisterande”- att plågas i tillvaron med konstant dåligt samvete.
4) Så finns det vissa som inte vill acceptera nej:et utan ENVISAS med att försöka fortsätta samtalet som en uttröttande stormånglare på en gängse spansk marknad. Vid det laget brister definitivt någon instinktiv mordlusta ut inombords och adrenalinet rusar runt som en ohejdat vild fors i kroppen, hornen växer ut och ringens makt överrumplar med sin påverkan.
Att tvingas åhöra rabblande mässa i telefonen, stört omöjlig att avbryta inom de närmsta fem minuterna är icke önskvärt i ringväg. Ingen vill heller känna sig som en skurk för att man säger nej till ett ”unikt erbjudande/tillfälle att bidra till en bättre värld”.
Det här är för mig en självklarhet. Min telefon ska användas till självvalda ärenden. Den ska inte missbrukas av de giriga maktutnyttjande förhärdade som likt religiösa pådyvlare använder fula knep för omvändelse. Offrets självbestämmanderätt blir begärligt stöldgods och vad som lämnas kvar av den med våld tagne är en degraderad figur av utsuddade konturer.
Jag har beställt NIX, för jag tar klart avstånd från telefonförsäljningen i dess skepnader och allt lågt det står för! Ondskan förstörs och ring förintas. Glädje och harmoni råder åter i Fylke, ordningen återställd, livet går vidare. Fridfull ringtillvaro till er alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)