tisdag 12 oktober 2010

Dagen före

Tankar rusar runt. Hålla sig i schack. Jag hör Kents textrad upprepas i skallen för mitt inre: "Alltid med dig , alltid med dig, alltid med dig" Imorgon är början på slutet på början på ett slut som slutar och börjar något nytt...Imorgon är det begravning av min mor.Bara att göra.

Jag ser en bild
Som berättar
Att du inte är med oss
Ett taget kort
Som målar budskapet
Att vi skiljts åt
Den röda tråden är
Att du och jag
Inte kan ses längre
Den säger också
Att du tystnat
För mitt öra
Men i mitt huvud
Där talas vi vid
I örats kammare
Tänker jag på dig
Allt som du var
Allt som vi gjort
Och hjärtat väger tungt
Känns som en klump
Virad och häftad vid bröstet
Magen skruvar sig oroligt
Och hjärnan tänker i kubik
Högtryck i känslovarv
Centrifugeras runt, runt
Vill få ett avslut
Imorgon sorg
I övermorgon vardag
Världen är bra märklig
Allt ska gå vidare
Som om inget har hänt.
Blicka framåt!
Se horisonten!
Där väntar ljuset på uppgång
Men som med allt
Finns där även en nedgång
Rullgardin av mörker
Silar ljuset dåligt
Där andas jag nu
Dväljs i minnen
Att lägga till handlingarna
Far väl dit du ska.
Där i skuggorna
Som vi inte riktigt kan se.
Jag önskar
Frid bortom allt förstånd

Dikt till min Mor på begravningsdagen 13/10-10

Sand
Rinner mellan tår
Som ett timglas
Kittlar tid
Korn för korn

Blomman
Dansar ljumt i vind
Målar landskap i färg
Mot ljusblå himmel
Sprakande ljus

Sol
Helar livets fragment
Planterar själ i jord
Blod andas syre
Innesluten där

Ton
Av en syrsas spel
I en kör av nattvak
Där du går iväg
Mot havs horisont

Går
Under stjärnors glitter
Mot en svart plafond
Kryddas månbelyst
Av skrattets glädje

Ljum
Är kvällens omslut
där vandraren strosa
På väg igen
Där törsten släckas

Källan
Där vila finns
Väntar starkt
I änglatrumpets doft
Där bokens saga har
Öppet slut

Vila i frid Mamma!

Och så slutligen dikten som finns med i dödsannonsen. Det få avsluta denna sejour runt tankevärlden i omkrets.

En flyttfågels kvitter har för oss tystnat
Nu flugit streck bort till Spaniens land
Satt otålig kurs mot en solvarm strand
Dit där syrsorna spela din sång
Och kraft under vingar till den resan
Du får av frihetens luft i ditt bröst
Att fånga dagen som vore det den sista
Smakar åter på livet goda – essensens sötma
Det salta vattnet i våra tårar
Blir ett hav, vågors brus i en snäcka
Till värmen och på jorden som du älskat
Du finner ro, helas åter och gläds.
Den sista dagen blir det första på det nya
Oändlig tomhet du lämnat efter oss här
Men trösten är visshet att du är hemma
Där allt är gott igen

2 kommentarer:

  1. Jättefina dikter Lena, du är duktig! Tänker på er och bara hoppas att allt flyter på och går bra i morgon. Inget kul, ingen avund, mycket sorg, många tårar, men det är bra med tårar, bra att gråta o få ur sig sorg, ilska, vrede osv. Efter sorg (regn) kommer solsken brukar man säga. Svårt att se nu, men en dag så..... Lycka till i morgon och du vet var jag finns om du behöver mig. Kram / Malin

    Skickar detta som anonymt pga det enda som gick att göra! Höll på hur länge som helst innan jag fick iväg det!!!

    SvaraRadera
  2. Älskade vän!!

    I förhållande till sina föräldrar är man ju alltid ett barn. Som undrar. Och ifrågasätter, vänder och vrider.
    Det är tomt nu.
    Du kan inte längre se dem, men de finns för alltid kvar inom dig.

    Kramar i mängder.

    SvaraRadera