"Min värld ska aldrig röra din
Din värld ska aldrig röra min" /Kents: Min värld
http://www.youtube.com/watch?v=eIcXofGhyo4
Fruktan kryper under mitt skinn.
En långsam orm slingrar sig,
spåren efter ångesten,
ett bottenlöst djup, ett dopp, tankar i spinn.
Snurrar, snurrar, planet runt stjärna, lufttomt.
Har jag stagnerat, sitter jag fast, är jag där?
Andningen upphör instinktivt samma ögonblick tanken väckts,
hjärtat slår dubbelslag, kraften av insikt.
Maskineriets mekanism fryser fast i chock.
Men du, du, du där som jag känner, sylvassa hugg, jag visste!
Uppfylldes du av någon inte alls så helig ande? Har du?
Du som visat ditt rätta, blottat ondskans inre svarttjärade område
Det du dolt, ulv i fårakläder, under ett skimmer av lögn och väv av tomma omtankar.
Spelat mig detta falskspel hela mitt liv; offrad,
för att förhäva dig själv, på bekostnad.
Jag har ju vetat detta, jag vet, jag vet!!!
Jag har känt det, mina instinkter skrikit det.
Dem jag läser av världen med.
Känslorna- bästa vänner, mitt hopp, min låga, de som är jag.
Det var känslan och förnuftet som höll mig kvar på gången,
de som styrde mig ut och rätt- till livet.
Men inget av det jag ser omkring mig är rent,
så hur behåller man förståndet kvar?
Här ska du gå, viskar orden och leder fram den ögonlöse.
Jag hade rätt, du var i deras sjuka krets.
Snart är jag färdig med dig, besegrad och utplånad,
ett medvetande som fördunklas, syns bara på ett skrynkligt pappersfotografi.
Livets gång,en mening som blivit du.
Utan dig.
Jag är där nu,
du är där du är.
Så du som ännu lever och förstör
är redan utanför min inre cirkelmur.
Där är väsentligheterna skyddade med mitt liv.
Där finns inte plats för egoism och självgodhet.
Min mörka sida är stridens slagfält där jag krigar än
och den dagen jag ger upp,
kastar in mina vapen och min handduk,
det är dagen jag lämnar det här.
Då. Skall min tid komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar