Nederstigen till riket

Så går jag ner
Igen
Entré! Entré! S´il vous plaît!
Ner ner ner NER
Encore! Habitué!
I bolmiga mulliga mörkret
Den dävna luften
Kvalmig och syrefattig
Går inte
Andas längre, djupare tag
Krampartat tag om veka livet
Jag står ömmande
en katakomb av tystnad som skriker
Står öga emot
Alla demoner
Alla fjättrande normer
Grönskar mossa på stenhjärta
Behåller slaven vid liv
Käftsmäll åker kana längs hjärna och hjärta
Briserar känsla i tryckvåg
Välkommen smärta!
Väl bekante tjudrare
Så flyr jag mig själv
Rastlöst, rastlöst
Till Idavallen
där finns ju jag -där finns ju du
Bilden klibbar
Frimärkt
och skrattar djupt- inte med utan åt
För livet spårar, nosar alltid upp och dunkar ner
ENCORE!
Fåfänga flykt! Lägg ner!
Som ett skräckslaget byte undan rovet
Känslan är skicklig jägare
Skjut mig död på fläcken!
Förlamad
Känn livet rinna ut
Vid varje puls
Döden kliva in
Rensa ut
Klådan på innanmätet! Klös ut!!!
Vräng kroppen ut och in!
Blotta det röda köttet
En rytmisk lunk av spunnen livstråd
Och jag ber och jag ber
Norna! Klipp av!
Ångest speglas i pussens blick
På tårvåt väg
Har jag vägskäl?
Kryper ihop
Snigel, snigel akta dig!
Ge mig ditt skyddande skal
Mot trampet som krossar
Glid ur min hand
En ”flatliner” genom livet
Håll mig där, i tunga kedjor
Sisyfos och jag
En suck bort bara
Elektrochocka känslorna
Utsmyckad till dussinmänniska
Går världen en gill gång, lunk, lunk
Mot oundvikligheten

”Det är inte slagen som känns (ljug igen) Det går en osynlig gräns (Ljug för mig, ja, ljug för mig) Genom ögat på nålen” (Kent, Nålens öga, ”The hjärta och smärta EP”)