torsdag 6 maj 2010

Vårtid är vår


Å den ljusnande framtid är vår !

Ja det är våren som har kommit igen! Ljumma vårvindar friska - leka och viska. Man kan inte bli annat än lyrisk. Solen kysser liv i skog och sjö. Så poetiskt, så vackert att det gör ONT när frodiga knoppar brista! Vila vid denna källa, svalka strupen, avnjut maten på filt.

Pollenallergikerna lider alla helvetes kval. Men jag, den lyckosamme, slipper och kan bara njuta av vårens sprängkraft fullt ut. Överdådiga vitsippsbackar för tankarna till Tolkiens ”Simbelmynë”. Knoppande björkskogar sveper ljusgrön slöja över skogstaket när jag djupandandes blickar upp mot en oändligt ljusblå himmel ovan.

Fågelsången sjunger vårvisor i mina törstande öron och huden njuter stilla av solstrålarnas värmande beröring. Ute på åkern hörs en brummande traktor med sina skramlande odlingsredskap på släptåg.

Idetimman är över, dags att sträcka på sig och hämta kraft under sommarens tid som annalkas. Vi gäspar nyvaket, börjar så sakteliga röra oss ut ur det ensliga boet för att sömndrucket mötas upp. Det bruna fjolårsskräpet rensas undan. Kvällarna blir ljusare. Energin återvänder och glädjen över andra, kärlek och lycka blommar ut. Hjärtan sätts i brand och nya möten sker i ljuva blomsterbeströdda parker och under nattljusa vändor bland stjärnor och skärvor.

Havets salta, tångluktande vindar svalkar och de grönskande vidderna känns eviga. En längtan efter värme, närhet och sand mellan tårna varvas med grillukt, vinglas och frihetskänsla. Livet återvänder, moder jord har åter befruktat landskapet med sina krafter. Vår tacksamhet vet inga gränser.

De mörkt tyngda och vinterkalla orden byts ut mot de dunlätta, ljusa och känslosamt frustande mjuka ljusa. Skratten ekar mellan lek och skogsvägg. Cyklarna rullar fram på stigen med sina lättklädda dansande. Violdoften ligger tung på morgonen. Ingen sova här i enslig gård, inte! När morgondaggen svept in dig i dess tunna fuktflor, då glömmer vi redan igår.

Nu är denna tid vår!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar